onsdag 9 oktober 2013

Familjens "val".

Varje familj är unik. Varje familj har olika möjligheter, lösningar och val.
Det gäller även vid vård av allvarligt sjukt barn. Ni är många som undrat varför jag tar den största delen gällande Mejas behandling och vård. Nu känner jag att jag vill förklara...

Ni kanske tror (vilket det också mycket väl skulle kunna vara!) att det handlar om ett ojämställt samhälle, olika löner för män & kvinnor, vems arbete som anses viktigast osv.

Men det gör det inte, inte i det här fallet! Hade vi kunnat välja, hade vi kört 50/50. Att båda kunde få kvalitetstid med Meja, hjälpa henne kämpa, vara på sjukhuset men också även kunna stötta syskonen och "vara i vardagen", få vara hemma. Men vi kan inte välja!

Två månader innan Meja insjuknade tog Nicke över familjeföretaget efter sin far och bildade ett AB. Vi stod alltså med ett helt nyöppnat bolag (utan kunskap om hur det sköts) med fasta kostnader på lokalhyra, produkter som ska fram, bokföring som ska skötas m.m.
Det är en nischad firma, där Nicke typ är den enda som kan jobbet. Han har visserligen en bra medarbetare som är under upplärning, men det går inte att lämna hela produktionen till honom, än.
Nicke MÅSTE alltså arbeta vare sig, han vill eller kan, för annars går firman i stöpet och då likaså vår inkomstkälla. Vad som skulle hända då med boende mm vill jag inte ens tänka på.

Så, med andra ord är jag oerhört tacksam och imponerad av min man som orkar arbeta dag ut och dag in, för att sedan komma hem och försöka ta hand om hem och barn utan att gå under. Att klara av den psykiska påfrestningen att inte kunna vara där för Meja, inte vara med henne och stötta, inte vara lika insatt i vad som händer. Det måste vara väldigt tärande. Men han grejar det och han står fortfarande på benen!

Så jag tar med glädje hand om Meja för vår familjs skull och alla vår framtids skull! Även om det inte är den ultimata lösningen. Många blir drabbade.
Men så länge samhället inte skyddar småföretagaren så får man bita i det sura äpplet vid sådana här situationer.

Men huvudsaken är att pappa är med när det behövs och Meja (eller jag) verkligen vill ha honom där! ❤



19 kommentarer:

  1. Stor kram till alla i er familj från oss i Helsingborg. Starka ni!!!

    SvaraRadera
  2. Toppen att ni löst det på bästa sätt för alla inblandade.

    Hur mår Meja idag, hur går strålningen?

    Kramis

    SvaraRadera
  3. Det är synd och skam tycker jag,att du måste förklara för "oss"hur ni löser er situation just nu när Meja är sjuk!!!! Anser att vi inte har ett dugg med det att göra!!!Huvudsaken är att Meja blir frisk(det är jag övertygad om att hon blir)och att ni känner vårat stöd! Tack för att ni delar med er! KRAMAR/LENA

    SvaraRadera
  4. De har jag inte ens tänkt på , för de är ju så att vilka svåra situationer man kan stå inför när de händer tragiska saker så måste ju en vara hemma hos de andra barnet/ barnen.Så man kämpar på o
    avsett vem som mest är med den som kanske är sjuk.. vår dotter fick en djup depression efter att jag blev någorlunda frisk efter min panikångest och Gad , eftersom jag var den som tjöna minst i den tragiska situation så blev det automatiskt jag som fick vara med vår dotter. Hur mår annars Meja idag , hoppas strålning går bra , samt att du fått sova.Många kramar från Åsa i Arlöv♥ Ni finns i mina tankar dagligen

    SvaraRadera
  5. Ursäkta min konstiga stavning men jag har ny telefon och de blir lite tokigt i mellan åt har jag märkt ;-) kram Åsa

    SvaraRadera
  6. jag är fast i din blogg, helt underbart skrivet och jag väntar med spänning på ditt nästa inlägg, Tycker att Meja verkligen är en underbart härligt tjej med en kämparglöd utan dess like. Tror t o m att jag och min, också 5 åriga dotter, har "sprungit in" i dig och Meja i väntrummet.

    jag kände dock en obehag känsla vid ditt senaste inlägg, vem har rätt att ifrågasätta er "uppdelning" av uppgifter i ert liv? Det är hemskt. Ni har en tillräcklig oro i ert liv utan att ni ska behöva förklara er.
    Ni är två helt underbara människor som tycks hålla humöret uppe allt som oftast. Ni kämpar sida vid sida, Jag är så imponerad över Meja. Det finns inget annat alternativ än att hon blir friskt!!
    Utan att känna er så har ni berört mitt hjärta på många sätt.
    Lycka till och ge Meja en kram från mig och min dotter, Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde vara mina ord (förutom "inspringningen" i väntrummet, då).
      Lycka till Meja och hela familjen!
      Kram

      Radera
  7. Känner så väl igen detta. När jag blev sjuk i cancer hade och har min man eget företag. Vi hade en son som då var 3½ och fortfarande hemma med mig ingen dagisplats alltså. Vi fick slänga in plutten på dagis och starta upp tuffa behandlingar. De andra barnen 9 och 11 fick i stort sköta sig själva vissa dagar låter hårt men 9 åringen hade fritis.och jag var ju för det mesta hemma. Utom när jag blev inlagd då ett par gånger. Farmor som bor i samma stad ställde aldrig upp. Mina föräldrar som bort 9 mil bort ställde upp så fort det behövdes. Så jag förstår precis vad ni går igenom. Kram till HELA familjen. Katrine

    SvaraRadera
  8. Kära Ina, blir alldeles upprörd över att folk överhuvudtaget kan undra och fundera på något som du skrivit om. Bry dig inte om elaka tungor finns någonstans ni sköter det här på ert sätt och det är säkert absolut det bästa . Jag förstår er till fullo ta hand om Er och hoppas Meja snart är frisk många kramar från ewa e

    SvaraRadera
  9. Hej
    Läser om er "resa" dagligen, men inte innan kommenterat. Men nu känner jag att om det finns någon i vårt avlånga land som ifrågasätter hur er familj tar hand om denna situation som ni ställts inför så borde de skämmas!

    SvaraRadera
  10. Oj, jag var en av den som undrade om ni som föräldrar skulle kunna byta plats ibland. Jag menar inte alls att det var något som måste redogöras. I denna fina blogg får vi läsare ta del av så mycket så ibland ploppar det upp lite funderingar. (Själv förlorat ett barn som var sjuk under många år, hon blev tio år.)
    Önskar er all lycka som familj och framför allt tänker jag på söta Meja som är så duktig, att hon snart ska ha avklarat sin tuffa behandling och fortsätta sitt liv med sina föräldrar och syskon och allt som hör till hemmavid.
    Tack snälla för allt ni delar med er av, vi läsare får lära oss en hel del också (jag är själv inom vården).
    Vad gällande din man, wow säger jag bara!! Stor kram från Ellenor

    SvaraRadera
  11. Nu hoppas jag att alla vi på bloggen lägger ner saker som inte angår oss! Låt oss vara positiva!!!! Och du,Ellenor jag tror inte att du menade något illa,men ibland måste man tänka innan man skriver!!! /Anna

    SvaraRadera
  12. Ps.Beklagar djupt att du har förlorat ett barn Ds!!!!! Det är orättvist!!! /Anna,igen...

    SvaraRadera
  13. Ja, skyddet för småföretagare från samhället är skamligt dåligt, framförallt för de företagare som "är" firman själv. Inte bara ekonomiskt svårt under några månaders sjukskrivning, utan också för att sjukskrivning påverkar kundunderlaget på sikt.
    Känner med er!!

    SvaraRadera
  14. Ja, det är ju onödigt att ifrågasätta. Men att bara undra är väl inte fel, jag menar nu att vissa kommenterar att det är elakt/okänsligt mm. Och det kan jag inte riktigt hålla med om. Det är nog bara väl menat, eller ren nyfikenhet även om man ju tar för givet att ni gör det ni måste/vad som är bäst för er familj. Såklart, det märks att ni är en väldigt fin och kärleksfull familj!

    Styrkekramar till hela familjen!

    SvaraRadera
  15. Är imponerad både av Meja och alla i er familj - ni är otroliga och jag håller alla tummar i världen för er. HEJ A HEJA ! Maria

    SvaraRadera
  16. Jag är sjukt imponerad över hur starka ni är och hur mycket kärlek ni sprider till varandra! Ni är underbara hela familjen, som ni kämpar! Alla mina styrkekramar till er! <3

    SvaraRadera
  17. Tack så jättemycket för dom fina änglar som fanns i min brevlåda idag. Så jättefina!
    Ta hand om varandra! Massor av kramar från Karlskrona

    SvaraRadera