För första gången missar jag barnens upprop. Det känns sorgligt. Min stora fina Mio börjar mellanstadiet! Vad hände? (ja så känner jag varje år ;))
Melvin börjar tvåan och har som tur är kvar sin absolut bästa fröken och det är jag så tacksam för! ❤
Emmi, skruttfian, blir ettagluttare och börjar skolan på riktigt.
Jag skulle ha varit med, Nicke tog ledigt från jobbet och skulle vara här med Meja, men jag avstod.
:( Jag känner mig själv, jag skulle vara en stressad, hysterisk morsa som vände upp och ner på huset för att leta efter höstkläder, gummistövlar, regnkläder just precis på minuten. Jag skulle inte ha ron att sitta med mina barn och peppa dem inför uppropet. Jag skulle stressa runt och försöka få "min ordning" hemma, då det var 6 (?) veckor sedan jag sovit hemma...
Så jag valde att vara kvar här i min sjukhusbubbla och ta tag i verkligheten när vi väl kommer hem för en längre period. Så får pappa peppa dem istället och inte är ju det sämre inte! ❤
Hur ska det gå för dem i skolan i år? Kommer de klara av det trots allt jobbiga runt omkring? En sjuk lillasyster, föräldrar som inte riktigt är närvarande, oroliga och stressade... Alla tankar och funderingar de själva bär.
Hoppas de fortsätter vara så duktiga som det hittills varit, att de lyssnar, lär och står upp för vad de tycker. Att de inte blir retade och inte retas. Att de gör sitt bästa och pratar med någon när de behöver.
Hoppas deras nya lärare är bra och förstående. Att det blir någon de kan prata med om det behövs.
Annars är jag ju så otroligt glad och tacksam för den bästa skolsköterskan i hela världen. Hon finns där, det vet jag. ❤ Och alla ni på fritids som också finns där! Tacksam för det är jag!
Mio, Melvin och Emmi, jag älskar er så det gör ont och jag önskar att inget av det här hade hänt. Att allt var som vanligt.
Men vi får bita ihop och göra det bästa av situationen. Ta tag i problem vartefter de kommer.
Vi kommer att klara detta! Oavsett! Så länge vi är tillsammans och har varandra! ❤
Lycka till idag!