tisdag 8 oktober 2013

Efter en mörk start kom ljuset! :)

I form av fika med finaste Malin! <3 Tänk vad en kram och en liten stunds snack med kaffe kan göra för själen! Tack för att du finns!



Vi hälsade på på Q84 eftersom Vilmer & Malin var där, men även för att prata med chefssjuksköterskan angående att uppmärksamma på avdelningen när någon går vidare. Jag trodde att det var något som gjordes, men det var det inte. Tavlan till rummet suddas bara och rummet fylls av någon annan. Inte en minnesplats, inte ett ljus, ingenting.

Jag tycker verkligen att det ska finnas ett litet hörn, en fin plats, där man kan ha en minnestavla, kanske tända ett litet ljus där man kan få minnas och skänka en tanke, när det fruktansvärda händer. Vi som är på avdelningen "känner" ju varandra, vi känner med varandra. Tar en kaffe, hälsar i korridoren, barnen leker. Vi vet alla barnens förnamn redan, hur mycket sekretess det än finns. Sen kan jag förstå att alla inte tycker som jag, men om man fick skriva på om man vill eller inte vill, borde det inte vara så svårt att få genom. Jag skulle verkligen önska att någon mindes Meja på avdelningen och att de fick reda på om det som inte får hända händer. Jag vill att Meja ska få en chans att ta farväl av någon hon lekt med. Det är verkligheten! Döden ska inte sopas under mattan, den finns där och det vet vi alla. Den lurar bakom varje hörn. Varför låtsas som att den inte finns?

PS. Jag förankrade idén på Q84´s facebook-grupp innan och många tycker som jag. De flesta skulle jag tro. Nu hoppas jag att de hittar på en fin lösning!

19 kommentarer:

  1. Du är så klok så hälften vore nog! Tusen kramar till världens tuffaste brudar! Pussa på Meja!❤❤❤❤❤❤❤❤❤Kramkram

    SvaraRadera
  2. Håller helt med dig Ina! /mac

    SvaraRadera
  3. Håller fullständigt med dig där, du nu förstår jag vad all klokhet kommer ifrån som kommer från lilla Meja.Kram på er och underbart att få se henne <3 GUnilla

    SvaraRadera
  4. jag håller fullständigt med dig...tycker det ska finnas en fin plats där man kan minnas,skänka en tanke och stötta varandra om det som inte får hända händer...Kram till världens goaste o tuffaste Meja och även en kram till dig Ina

    SvaraRadera
  5. Jag håller absolut med dej! Sant det du skrev om döden! Den finns där och vi måste våga prata öppet om det! Den kommer ju att drabba oss alla! Hälsa goaste Meja och en stor kram till dej Ina!!!!!!!!!! Du är så klok! Ha det bäst/Lena

    SvaraRadera
  6. Här kommer en hel drööööös med styrkekramar <3<3<3 // Ewelina

    SvaraRadera
  7. Jag håller med dig Ina. De är lättare att ta farväl då. Hoppas dem lyssnar på din ide. Kram

    SvaraRadera
  8. Har följt fin blogg men inte kommenterat! Tänker på er och er kamp. I somras bodde jag på hospice en vecka med min pappa, där tände man ett ljus varje gång någon dog. Det var en vacker järnsmidd ljusstake som hängde från taket. Det var väldigt vackert och värdigt! När pappa lämnade oss fick vi tända ljuset och vi visste att de andra gästerna visste! Kram till er! /Anna

    SvaraRadera
  9. Mycket bra idé! Jag förstår inte att de INTE har kommit på det själva. Obegripligt!

    Kram till dig, tuffa Meja och alla andra i er familj!

    M

    SvaraRadera
  10. En alldeles utmärkt idé med en minnesplats av något slag. Blir ett stöd för många människor både stora och små. Kramar i massor både till dig och Meja. Maria

    SvaraRadera
  11. håller med, självklart att det borde finnas. Hoppas det blir så nu när så många faktiskt önskar att det fanns, är ju viktigt!

    skönt att du har fina vänner :) meja också. styrkekramar!

    SvaraRadera
  12. Lite dåliga nyheter kom in i mitt liv idag...
    Jag grät en skvätt.

    Men efter att jag nu vart och hälsat på er i bloggen ikväll grät jag en skvätt till... Och det var för att jag insåg hur urbota fjantigt det var att gråta över mina "dåliga nyheter".

    Tack för att du finns Ina...
    Sådana som du skulle befolka världen! Då hade vi bott i självaste paradiset!

    SvaraRadera
  13. Lite dåliga nyheter kom in i mitt liv idag...
    Jag grät en skvätt.

    Men efter att jag nu vart och hälsat på er i bloggen ikväll grät jag en skvätt till... Och det var för att jag insåg hur urbota fjantigt det var att gråta över mina "dåliga nyheter".

    Tack för att du finns Ina...
    Sådana som du skulle befolka världen! Då hade vi bott i självaste paradiset!


    //en för er okänd Anna

    SvaraRadera
  14. Tårarna de trillar ner på mig och jag tycker verkligen att både du och Meja kämpar på , jag har själv varit med om mycket tragedier och sorger, men de är inget emot hur ni har det .Jag
    Tyckte det var oerhört fint och bra
    att du föreslog en liten hörna där som kunde stå ett ljus och foto på de barn som lämnat denna sida, för på något vis så blir man som en stor familj . Många kramar från Åsa i Arlöv

    SvaraRadera
  15. Ina, du är så klok. Håller med tidigare som kommenterat. Om vi ändå var fler som var som du så skulle världen blir en mycket bättre plats. Döden får verkligen inte sopas under mattan. Det är en del av livet.
    Tack för att du är du! Kramar Ninni

    SvaraRadera
  16. Tycker att din idé med en minneshörna på avdelningen är alldeles genial. Önskar att det fanns fler människor som du.
    Blir glad av att se Meja så energisk och glad på fotona. Undebara lilla tjej.
    Kramar om er/Nina

    SvaraRadera
  17. Ina du är så klok och så omtänksam, bryr dig om alla, Meja kan vara lycklig som har dig som mamma, tänker på er ständigt och ber för er ständigt!
    /jasmina

    SvaraRadera
  18. Kram kram från Ewa E

    SvaraRadera
  19. Vilken underbar idé med en minnesplats på avdelningen, Q84:as egna små skyddsänglar <3

    SvaraRadera