söndag 16 juni 2013

Mejas planering

Måndag: 
blodprover (ev påfyllning av trombocyter och/eller blod)
hörseltest (en biverkning av hennes cytostatika är hörselnedsättning :()

Tisdag:
Än så länge ledig!

Onsdag:
Inläggning!
syntest (M klagar på att se dubbelt ibland)
blodprover
narkosbedömning
duscha flera ggr inför OP

Torsdag:
Sövning
Operera in en ny infart, CVK (central venkateter)
 (Idag har hon en port-a-cath inopererad under huden där de ger medicin och tar prover mm, CVK har slangar som går ut från kroppen och man slipper därför sticka in en nål varje gång, dessutom har den då fler än en infart)

Cytostatikakur nr.8 påbörjas och håller på midsommarhelgen!

Måndag:
Sövning
Magnetröntgen
Benmärgsprover
(allt för att se hur de 8 första cyto-kurerna påverkat tumören och de andra cancercellerna i kroppen)

Resten av veckan blir det flera olika sorters röntgen, ultraljud, scintografier och tester för att se om det går att operera bort tumören eller inte...

Så håll tummarna och tänk på oss lite extra kommande veckorna!




7 kommentarer:

  1. Håller allt som går att hålla och tänker hela tiden på er!
    Som jag sagt/skrivit tidigare: ni fixar detta, ni är så otroligt starka.
    Många varma kramar till er.

    SvaraRadera
  2. Jag håller tummarna för er! En riktig liten kämpe har du!

    SvaraRadera
  3. Jag ska tänka på er mycket och önskar er all
    lycka till med allt, så nu kavlar vi upp ärmarna
    och spottar i nävarna å så kämpar vi vidare......
    Många gokramar på Meja
    Kram Ina
    Inger

    SvaraRadera
  4. Kom in på denna blogg via kenzas.se. och gud vad allt detta berör mig, livet kan verkligen vända snabbt! Jag har bestämt mig för att gå in på barncancerfonden och skänka det jag kan. håller mina tummar och tår att allt går vägen! Styrka till er <3

    SvaraRadera
  5. började precis läsa din blogg och jag tycker det är starkt av dig att skriva om det ni går igenom just nu. jag håller tummarna för att allt ska gå bra och att meja ska bli frisk! <3

    SvaraRadera
  6. Livet
    Instängt stressigt
    Ansträngande svikande krävande
    Existensen rörelsen; bortgången stillheten
    Vilande värmande älskande
    Fri harmonisk
    Döden

    Om man bara korsar vägen är man fri sen som Håkan Hellström brukar säga. Problemet är bara att vissa människor har en massa saker att uträtta här innan de går över den där förbannade vägen. Går över till andra sidan och in i stillheten, som egentligen är priset vi fått för att vi överlevt livet. Just denna lilla vackra varelse vet jag har så otroligt mycket att bidra med här på jorden att inte ens ett hundraårigt liv skulle räcka till.
    ”Varför just denna lilla tjej? Varför just hon av alla miljarders människor?” Det är en bra fråga. Jag har suttit och grubblat på det ett ganska bra tag nu för enligt mig händer allt av en anledning. Jag tror att även det mest förjävliga ligger i händerna på ödet. Ödet som sitter 24 timmar om dygnet och ser till att livet ska bli på bästa möjliga sätt. Men hur fan kan detta på något som helst sätt vara positivt? Som jag tror det finns det ett antal tragedier som alla måste delas ut här på jorden. Varför just denna lilla ängel fått av dem som bidragit till en grop i hennes väg tror jag är för att hon är en av de få som faktiskt är starka nog att ta sig upp. Det är just därför, att hon med hjälp av sina fina och otroligt starka nära & kära kommer kunna kämpa sig tillbaka och fortsätta sin vandring på vägen. Hon är kapabel att återvända till vägen som förr eller senare leder oss alla mot stillheten. Stillheten som egentligen är meningen med livet och inte innebär något annat än en obeskrivligt underbar frid. Vi får inte glömma det. Att döden är samlingsplatsen för alla världens själar. Men först ska livet levas och tillsammans ska vi kämpa för Meja. Med hjälp av en nedrans massa vilja, mod och envishet ska denna lilla ängel räddas från att få sina vingar alltför tidigt. För hon är inte klar här än. Hon har så mycket mer att ge och förtjänar inget annat än världens underbaraste liv. Kom ihåg. Ingenting är omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid. Och mitt i denna väntan på att det omöjliga ska bekämpas ska jag skicka er och er lilla dotter en tanke. En tanke som säger mig kommer hjälpa till att ta Meja ännu ett snäpp längre upp från den där gropen. Så småningom kommer den vara i jämnhöjd med resten av vägen och det är bara att fortsätta vandringen. Den evigt lyckliga vandringen med den ljuva fridfulla stillheten som destination. Livet är bara det som händer medan vi gör upp andra planer. ♥

    SvaraRadera
  7. Jag tänker på er föräldrar och syskon och skickar över massor av styrka! Hoppet är det sista som överger oss!
    Jag ber även för er lilla dotter att hon ska klara av detta och få leva ett långt och lyckligt liv!!

    Kämpa på!!

    SvaraRadera