torsdag 20 juni 2013

sjukhus = väntan

Denna enorma väntan, hela tiden, på allt... den tär på en. Och just på sjukhus känns det som att det ibland inte är annat än väntan.

Hennes feber är kvar på över 39 grader, CRP över 200 så operationen är uppskjuten till eventuellt imorgon. Likaså cytostatikakuren.
De kanske borde byta antibiotika?

Min förhoppning att komma hem på lördag kväll och kunna fira min äldsta son, Mio min Mio, som fyller 10 år grusades.
Alla blir så drabbade. Särskilt min känsliga, fina, empatiska tänkare som är så lik mig att jag tycker synd om honom emellanåt.
Hoppas att vi kan fira honom ordentligt här på avdelningen på söndag. ❤


3 kommentarer:

  1. denna jäkla väntan, blir så frustrerad, kan bara tänka mig hur ni har det under all denna tid som ni får avvakta och inte kan göra ngt alls..förstår inte varför man alltid ska behöva vänta o vänta, herregud det är våra barn det handlar om...vad säger läkarna,vad väntar dom på? Hur mår lilla Meja? fortf feber? har ni fått någon tid när operationen av tumören ska ske?? jag bryr mig verkligen och alla mina tankar går åt er familj/jasmina

    SvaraRadera
  2. Lilla Meja hur går det med febern? Har ni fått några nya besked? kramar/Jasmina

    SvaraRadera
  3. Småländskan20 juni 2013 14:59

    Förstår (nej, nu ljög jag, hur i helsicke skulle jag kunna förstå det?) din frustration över all väntan! Men jag tror ändå att väntan på resultat, prover och allt vad din lilla Meja går igenom, kanske förhoppningsvis resulterar i nåt gott.
    Din fina Mio-min-Mio ser säkert till att det blir en fin födelsedag för honom. Ni verkar vara en sån härlig, sammanhållande familj, så Mio kommer att göra det absolut bästa för att fira sin 10-årsdag.
    Kramar om hela din familj.

    SvaraRadera