lördag 10 augusti 2013

The bucket list...

Fan! Jag skulle ju sova tidigt! Och så går en av de bästa filmerna som finns, Nu eller aldrig, på fyran. Och den är så otroligt jobbig! Fan!
Jag kollar nästan aldrig på teve längre, och så slår jag på TV´n när "Allt för min syster" - film om cancer gick och nu när "The bucket list" - film om cancer och att uppfylla sina drömmar innan det är för sent, går.
Vad vill du Gud? Se mina tårar rinna?


6 kommentarer:

  1. Har följt dig en stund nu!!
    Men nu brast de för mig när jag läste de här inlägget.. Jag vet inte vem fan de är som sitter där o bestämmer va vi ska vara med om o inte.
    men ibland tror jag de är någon inkompitent idiot som sitter o spelar the sims o bara leker med oss människors liv.

    Jag kan inte sätta ord på hur ledsen jag är över att ni ska behöva gå igenom de här som ni gör nu..

    livet är bra grymt ibland.
    Men ni är starkare än ni tror.. <3 <3
    massa kramar från mig!!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med vad föregående talare skrev , visst är det sjukt . Att vi ska behöva plågas , en del går det som en väg med små dalar . Och för en del är det rena berg & dalbanan .. Och i synnerhet när de drabbar ens barn kan man inte bli mer än knäckt . Men på något vis så får man oändlig styrka .. Tycker de känns skönt iaf att läsa att Meja kunde vara ute idag , samt träffa din mor & far samt familjen ... Kram på dig Ina ❤

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Har läst lite i din blogg, hittade hit via Linus klipp om mötet med Meja. Tycker att ni är så otroligt starka och verkar vara helt underbara människor. Jag skickar mina varmaste kramar till er och hoppas att Meja kämpar järnet!

    Kramar från Jezzie med familj

    SvaraRadera
  4. En liten påminnelse kanske......du är inte ensam.

    Fotspår i sanden!

    En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud.
    På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden: Ett par var mina och ett par var Guds.
    När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren.
    Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns endast ett par fotspår. Jag såg också att att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
    Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta. -"Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa dig, att du skulle gå med mig hela vägen. men jag ser att det under de svåraste tiderna i mitt liv fanns det bara ett par fotspår.. Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest?
    Gud svarade: " Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig överge dig. Under tiden av svårigheter och prövningar då du bara ser ett par fotspår, Då bar jag dig!!"

    Författare okänd

    Stor kram!

    Monica

    SvaraRadera
  5. Styrkekramar till fina Meja och hela hennes familj! //Therese

    SvaraRadera
  6. Det är så jäkla orättvist,att en del människor ska drabbas av allt skit som går att få!!!!Undrar ibland varför??????? Men antingen ger man sej eller så kämpar man. Och att du,Ina är en fajter,,tvekar jag inte en sekund på! Och att Meja har en styrka och en beslutsamhet ser man i hennes ögon! Gammal själ,vem vet.... KRAM/LENA

    SvaraRadera