söndag 7 april 2013

Den 5 april 2013 - första beskedet från onkologen

Alltså fredagen den 5 april 2013, en vecka efter vår härliga husbilspremiär, vänds vår värld upp & ner.

Mejas fina pappa & min älskade man kommer upp på avdelningen vid 16-tiden, alldeles rödgråten och förstörd. Aldrig någonsin har jag sett honom så under dessa 14 år vi levt tillsammans. Min fina Nibben! <3

Men jag måste fortsätta hålla masken för att orka överleva. Se positivt och bara en dag i taget, svälja gråten och bita samman. De senaste tre åren har han fått vara stark för oss båda och ta hand om mig, nu är det min tur!

Första beskedet från onkolgen kom efter bara en timme; hon har en stor tumör i buken men de vet inte vad för tumör. Den ligger runt njuren och binjuren, men de vet inte riktigt var den har börjat. Deras första misstanke och gissning är binjurebarkscancer. Det är tumören som trycker på njuren och orsakat kräkningarna och smärtan.

Men för att säkerställa diagnos måste de göra en mängd tester bl.a. biopsi.
För barncancer är inte riktigt samma som hos vuxna, det kan ha börjat redan i fosterstadiet och kan alltså vara andra celler fast det ligger vid njuren.

Det var inte riktigt slut här utan hon har två till misstänkta tumörer, en ovanför diafragman och en vid en ryggkota. :( Det positiva var tydligen att huvud och lungor var rena.

Vad var det som hände? Vem spelar upp denna skitfilm? Drömmer jag? Detta händer inte mig, det händer bara någon annan...

3 kommentarer:

  1. All styrka till dig Ina och till Meja och övriga famljen. Ni är i våra tanken.
    Stor kram till er alla, Sara Ericsson

    SvaraRadera
  2. Vi försöker också vara starka och önskar allt det bästa.
    Mormor o Morfar (allt för långt bort för att kunna vara ett stöd.

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte vad jag ska skriva. Vilken jävla mardröm.
    Alla kramar i världen till er!

    SvaraRadera