Avdelning Q62

Dit kom vi natten till den 5 april.

Nytt urinprov för att säkerställa "fynden", infart för säkerhets skull, blodprover och bokning av UL. Misstanke om njursten.

Åkte upp i godan ro till ultraljudet och tittade på Hitta Nemo. Hon tittar och tittar överallt på magen upp, ner, sidan, andra sidan. Sen går hon ut för att titta på bilderna innan hon ska undersöka ryggen. Tillbaka kommer en specialist och undersöker Meja väldigt noggrant och länge... börjar ana oråd...

Ner till avdelningen igen. Läkarn lämnar Meja med en sköterska och leder in mig i ett pyttelitet rum och stänger dörren. Hon berättar sakligt att de hittat en tumör vid njuren, att jag måste hålla mig lugn inför Meja och att de måste röntga. Datortomografi, helst i vaket tillstånd. Men hon måste ligga helt still. Annars blir det sövning.
Så det var "bara" att svälja, andas djupt, bita ihop och låtsas som att inte världen rasat samman.

min lilla köttbulle har blivit en spinkis, gått ner i vikt :(

Sen blev det två omgångar röntgen, vilka Meja skötte galant i "den runda kameran som lät som ett flygplan"! Hon var superduktig! <3

Själv var jag nära att bryta ihop där inne, tårarna började tränga sig fram, men jag lyckades samla mig innan hon öppnade ögonen igen.

Sen väntade vi på bästa pappan, som i Mejas förhoppning skulle hämta hem oss. Men läkarna väntade också på honom innan vi skulle få mer besked från onkologen... Som tur var sov Mejsan då.

Men jag kan ändå inte bryta samman då kan jag inte plocka upp bitarna igen!