Lyxar till det lite dessa dagar!

Vi fortsätter med dagpermisar och har bestämt oss för att äta och ute och njuta nu när vi faktiskt kan. Även om vi inte kan åka så långt bort så har vi semester hemma i närområdet! :)

Min älskade Mio plockade åt mig! <3

Systrarystrar! 

de leker så fint! 

Ett årligt måste - en sväng till Idala på Mörkö! 

Vi blir inskrivna för högdosbehandlingen på onsdag och den påbörjas på torsdag. Fram tills dess försöker vi få henne lite mat, dessvärre kräktes hon idag igen... så att öka på vikten känns inte direkt lovande, men behålla den hon har ska vi!

Svaret på ultraljudet med kontrast hon gjorde idag har vi fortfarande inte fått... även om jag bad de ringa.... :(

Mejas ärr

Mest för min egna dokumentation... men det ser fint ut tycker jag!

LT & sol!

Idag fick vi skynda oss hem för en "intervju" av lokaltidningen i Södertälje, Länstidningen (LT). De ska göra någon form av reportage till nästa lördags tidning. Spännande att se vad det blir! :)

LT kontaktade mig redan i april, men då var allt så nytt och jag visste inte riktigt hur mycket jag ville exponera oss, så jag valde att ligga lågt. Men nu när allt hunnit lägga sig lite och jag redan gjort valet (åt oss alla) att synas så tyckte jag; äh vafan, vi kör!
Ju fler som får upp ögonen för hur fort livet kan vända och lär sig uppskatta de små goda tingen desto bättre!

Både reportern och fotografen var jättetrevliga och fotografen måste vara väldigt proffsig eftersom hon lyckades bli kompis med Meja på direkten. Jag tror att det här kan bli bra faktiskt, jag hoppas det!

Idag hann vi i alla fall äntligen ligga en stund och dra oss i solstolarna och t.o.m. bada lite. Nice!

Sen blev vi bjudna på bästa hemgjorda cheeseburgarna någonsin och dessutom bland goda vänner! Tack! <3 Glassen får vi ha innestående till nästa gång! ;)

Ibland slår det bara till...

med full jävla kraft... hon kanske inte klarar kampen... vad fan gör vi då? Nej, får inte tänka, bort med de jävligaste av jävliga tankar!
Återigen svårt att andas. Hjärtat stannar. Varför har detta drabbat oss? Varför henne? Gud? Någon? Något? Varför kan ingen bara svara mig, varför???

Idag innan vi åkte hem kom onkologen ner.

1.
Högdosbehandlingen på Huddinge startar nästa vecka. Vi måste vara kvar här på ALB på nätterna för näring ett tag till. Vilket betyder ingen minisemester, inget hemmamys, ingen kraftsamling. Jo några dagpermisar till blir det ju, men jag vill vara hemme, sova i min säng! Jag vill sova bredvid Nicke. Jag vill vakna och äta frukost med min familj. Jag vill samla kraft och energi någonstans ifrån. Meja behöver samla kraft från familj och hem!!! :(

2.
Hon ska göra ett UL med kontrast på fredag. De har hittat något på levern. Det fanns inte för en månad sedan och det ser annorlunda ut från MR till förra UL... de måste titta närmare på det. Det kan vara något "blåmärke" från operationen men de vet inte.... mitt hjärta stannade.

hennes fina ögonfransar börjar falla :(

Idag fick hon inte behålla maten, tredje målet blev för mycket för hennes mage och kom upp igen och vi fick återigen sänka mängden sondmat. Hon står still i vikt, men hon skulle behöva gå upp de här dagarna innan den tuffaste delen i hela hennes behandlingsschema startar.

min älskade solstråle 

Idag firar vi pappa! :)

Världens bästa pappa och make! Vi älskar dig! ❤❤❤

"Meja blir en hjälte" - Elin Wicksell

En barnbok om cancer. Väldigt fin bok gjord av en gymnasietjej! Tack!

Meja är fem år gammal och bor med sin mamma, pappa och lillebror i ett stort gult hus. En dag hämtar mamma Meja lite tidigare från dagis för att de ska på besök hos doktorn. Det visar sig att Meja har fått en sjukdom som heter Leukemi, en sorts cancer i blodet. Meja och hennes familj får bo på sjukhuset tills Meja är frisk. På sjukhuset träffar Meja kompisen Malcolm. Inne på lekterapin leker Meja och Malcolm superhjältar och räddar alla världens barn från cancer. Men en dag när Meja och hennes familj kommer tillbaka till sjukhuset efter en veckas hemmatid är Malcolm inte där...

Jag hoppas att min Meja också får bli en superhjälte som klarar att vinna över cancermonstret! ❤

Mejas ärr och min mage

Imorse tog vi bort vi bort bandaget från Mejas mage och hon undrade varför det var så smutsigt. Jo, det är ju lite torkat blod och sårskorpor men snart kommer det bli fint, sa jag.

Jag visar mitt egna ärr, så här fint kommer det bli sen... Varpå Meja förskräckt utbrister; "va?, kommer jag få sådär tjock mage???!!!"

Japp, tjock mage och platta, långa tuttar that´s me! ;)