Det var inget blåmärke.

Det går som en röd tråd genom hela den här resan. Hopp och förtvivlan. Glädje och sorg. Liv och död. Antingen eller.

Antar att det är så för alla som måste gå den här hemska stigen bland alla taggar och snår, att försöka rädda sitt lilla knytte bland alla farliga djur och monster. Förmodligen är det väl så även för de som ensamma måste gå den stigen, även om man är vuxen är man nog rädd och hela tiden pendlar man mellan två motpoler. Upp som en sol - ner som en pannkaka.

Det man hittat på levern var inget blåmärke efter operationen. Det är något annat. De vet inte än vad, utan en biopsi ska göras på måndag eller tisdag. Det kan vara sjukdomen. Det kan vara något annat.
Än så länge ligger planeringen för högdosbehandlingen kvar - inskrivning på onsdag och start torsdag.
Om inte biopsin leder till någon plan B eller C.

Tankar far runt som ett virrvarr. Försöker ta fäste vid vad Nicke sa: bättre nu än efter högdosbehandlingen, än så länge kan de göra något. Högdosbehandlingen kan ta den skiten med.

Men jag kan inte låta bli att tänka om inte detta försämrade prognosen.