Dos 1 - vancomycin, igen

Då har vi idag börjat om från början. Så 14 dagar från nu ska hon ha antibiotikan... och så hoppas vi att de kan få till rätt koncentration med nya prover i natt/i morgon/i övermorgon?... :/

Och fortfarande, trots mat i magen, så ska jag nog framföra att ett och annat gällande att rutiner måste ses över! För Meja var det lugnt den här gången, men för nästa person kanske det inte är det! Och gällande att det är människor som jobbar på sjukhusen, jag vet, jag tycker så mycket många av dem och det är ingen människa jag ska anmäla utan sjukhusets rutiner! Jävla skillnad!

Nog om det! Vi har sprungit upp och ner och hälsat på alla avdelningar vi varit på! :) Stammisar på hela ALB. Superkul, trots att det verkar vara lite krisigt på 84 med personalbrist... :( Flera patienter har fått komma ner hit till Q80 för att de bara har 5 platser(?) däruppe. Sommarens kris verkar fortsätta även i höst. Hoppas verkligen att de snart löser det.

Jag fick i alla fall smita upp på Q84 och laga lite mat åt Meja, som helt plötsligt verkat få lite aptit tillbaka! Tjoho! Pytt i panna och vispad grädde, abslout! Självklart! Inga konstigheter alls. Fråga en förälder till ett cancersjukt barn, man gör precis det de ber om! I förhoppning om att något av det ska slinka ner.

Och det gjorde det! Hallelujah! För första gången på evigheter har Meja ätit varm mat! Mitt i allt elände finns dessa små glädjestunder som är så värda att fira! Hade jag haft ett glas hade jag skålat! ;)