Jag tror på livet efter döden. Och jag tror att vi förbereder oss på något större och vackrare.
Jag tror att händelserna i mitt liv förberett mig för att kunna klara av den situation jag är i nu.
Att historien med min egen rutin-gynoperation som ledde till bukhinneinflammation och akut bukoperation till följd i slutänden gjorde att jag nu väl känner till sjukhusmiljön.
Min PTSS (posttarumatisk stress syndrom) med sjukhusrädsla och panikångest ledde till kurators- och psykologkontakt som genom KBT (kognitiv beteendeterapi) hjälpte mig att hjälpa mig själv i jobbiga situationer.
Mina nya antideppiller (sedan bara en månad!) funkar och hjälper nog en stor del till i det här.
Jag vet att jag mår bättre av att blogga, det gjorde jag sist med trollmorinka.blogspot.com. Jag vet att jag mår bra av att måla. Sen att det nu gäller mitt barn, och inte mitt eget sorgliga jag, gör att jag är stark som en tigrinna!
Och att Meja själv velat raka sitt hår sedan hon var 2 år och ville ha samma frisyr som sin pappa var kanske även det en förberedelse för vad som komma skall. ❤
Kanske till och med att vi en gång flyttade till underbara Hölö var meningen, där hela orten ställer upp. Ni är många som backar upp, hjälper till och stöttar. Folk man bara hälsar på i backen till dagis och skola vill veta vad de kan göra för att hjälpa. Jag tror också att Meja kommer känna sig så hemma när hon sen kommer tillbaka oavsett hur hon ser ut, alla väntar på henne och alla förbereds och lär sig om hennes sjukdom. För detta kommer vi vara er evigt tacksamma!
 |
| lånade mejas färger och hade lite egenvård medan hon sov :) Tumören kommer inte att segra! Utan det ska färgerna och ljuset! Tillsammans ska vi kämpa! |
Visst är det så Ina, av alla händelser och prövningar i livet blir man starkare.Den styrkan får man använda sig av senare i livet. Det är väl det som är så fantastiskt med kroppen. När det sen kommer till sitt eget barn så kopplar kroppen på den extra UR-STYRKAN, den har du nu när du känner dig stark som en tigrinna! Fyll på med styrka från målningen och ditt skrivande och styrkan som du och Nicke och alla syskon och framför allt Meja har tillsammans.
SvaraRaderaSjälvklart ska Meja ha samma frisyr som sin älskade pappa! Så klokt!
Här kommer en vissling till Meja... =)
Kram på er allihopa!
Monique <3 <3 <3
tack M! Hon blev glad för visslingen! :)
RaderaVad vackert skrivet...Det du skriver om sjukhusskräcken är som att det skulle vara skrivet av mig själv..Undra om man har haft på känn att helvetet en dag skulle braka loss? Därav denna rädsla och obehag..Att det sedan blir så att denna skräck ska bli ens livlina och hopp och trygghet känns konstigt! och visst var det meningen att man bosatte sig i en byhåla och valde att satsa på barnen och familjen istället för att bo i en anonym stad där man endast känner några få och har barndomsvänner långt borta..När man kliver in i det nya livet där cancern är familjens hövding så börjar denna kamp som man hatar över allt annat..Alla segrar över den är som att vinna den högsta vinsten varje gång! Och under tiden den bor kvar så behöver man en mun till för att kunna andas och ett hjärta till för att inte stanna och alla dessa munnar och hjärtan finns överallt vart man än vänder sig..På den lokala affären på skolparkeringen..Alla är med på något märkligt vis. Ni är aldrig ensamma Ina och Nicke ni står för kärleken och hoppet och ni väljer att dela detta med oss och det hjälper oss att komma vidare och kämpa ännu mer för livet och för kärleken! När sen ni kickat skiten ur cancern och allt blir "nästan" som vanligt igen då är det ni som delat denna resa med oss som fått oss att uppskatta det vi har och många själar som ständigt jagar efter det där lilla extra kommer att få frid för vad fan spelar allt för roll förutom gemenskampen och livet och kärleken..
SvaraRadera<3 <3 <3 så rätt!
RaderaJättefint sagt :)
SvaraRaderaHej..vi känner inte er , men ändå gör vi det genom dina föräldrar , vi tänker mycket på <3 blev en chock
Raderanär stig berättade. förstår att det är tufft. men vi hoppas verkligen att det går bra.Kram Carina & Lasse.
otroligt fin tavla du gjorde :) och självklart ska färgerna och ljuset besegra denna hemska elaka sak som finns i mejas fina kropp o själ. jag är hörselskadad sedan födseln men använder ingen hörapparat för det kliar så mycket i öronen annars, såg att du hade skrivit att hon kommer få nedsatt hörsel. jag kan bidra med lite teckenspråk till familjen men jag kan inte flytande. sen finns det självklart skolor man kan gå på som till exempel alviksskolan i bromma, det är från 5-9:an det finns oxå åsbackaskolan i Gnesta som är närmare för er som bor i Hölö, sen finns det kurser där man kan lära sig. kram på er o ta väl hand om er.
SvaraRaderaMvh//Moa